Reflektion över kunskapsinhämtning 1

Sitter och funderar över den tentamen jag har att författa. Snarare på de reaktioner och svar jag får på de frågor jag ställer i tentamen. De bästa svaren jag kan få i min mening är när studenten så väl tagit till sig ämnet att han/hon kan självständigt formulera svar och inte bara lämnar direkta memoreringar ur kurslitteraturen eller föreläsningsanteckningarna. Sådana svar - som innehåller ett personligt ställningstagande till det inlärda - renderar oftast ett vid rättningen ditritat glatt ansikte från min sida. Jag känner mig helt enkelt överraskad över "fräschheten" i svaret, distansen till kursboken och att det inte finns någon avsikt från studenten att försöka svara som studenten tror att jag vill ha svaret. Det sista är tyvärr alldeles för vanligt. Det märks när vissa studenter pluggar. De vill ta typtentor med tydliga svar att memorera. Jag föredrar att ge lösningsförslag till tentamina istället för färdiga svar. I ett lösningsförslag ges sidhänvisningar till de sidor där svaret finns att inhämta (bland en mängd för frågan tämligen irrelevant information).
Har kommit till insikt att jag som lärare aldrig kan lära någon något, bara att stimulera någon att vilja ta till sig ett material. Den utmaningen är mycket större än att bara presentera en kursbok. Det gäller att komma på bra övningar och frågor som engagerar den studerande för och i ämnet. Återkommer i frågan.