Tillåt mig småle

Jag var för en tid sedan (30 januari) hos en av Försäkringskassan (FK) utsedd läkare för utredning av min arbetsförmåga inför övervägande att omvandla min sjukpenning till tidsbegränsad sjukersättning. Den läkaren gjorde ett digert jobb och skrev ihop ett dokument som i mitt tycke till 95% korrekt återger mitt hälsoläge och hur jag fungerar som person. Så snart jag fick veta vad den läkaren rekommenderade (75% sjukersättning med förhoppning om 50% efter 2 år) kontaktade jag min distriktsläkare för att sätta i gång åtgärdsprogrammet. Fick en tid ganska snart men samtalet med läkaren var ytterst förvirrande för han verkade knappt veta vad jag hade varit på för sorts utredning trots att jag flera gånger talade om jag varit med om. Nåväl, denne läkare ville ha direktnumret till min rehab-handläggare på FK för att å det snaraste begära en kopia av den andra läkarens utlåtande.

Ganska snabbt kontaktades jag av rehab-handläggaren på FK (som meddelade att distriktsläkaren kontaktat henne) och hon delgav mig FK:s preliminära beslut om att följa läkarens råd. Det beslutades även kort därefter att FK skulle kalla till ett rehab-möte där min arbetsgivare, min chef och representanter för företagshälsovården skulle vara närvarande. Det har nu gått 3 v och ingen kallelse till ett sådant möte har dykt upp.

Ca 3 v efter att jag varit hos den bedömande läkaren fick jag handlingar från FK som jag skulle fylla i. Den ena handlingen var en ren formalitet om lön och anställningsförhållanden. Den andra var dock lite lustig. Det var två blad med stora, övergripande frågor som jag 1) förväntades svara på 3-4 rader (omöjligt!!), samt 2) var frågor som den utredande läkaren redan hade skrivit om på åtskilliga rader (för jag hade fått samma frågor av denne). Tålmodigt fyllde jag i detta blad (skrivkramp, 2 timmar tog det för sanningsenlig ville jag ju vara) och skickade in det. Jag glömde INTEatt frankera. Av alla statliga myndigheter är FK en av de få som inte bjuder på svarsporto. Detta andra blad som jag ombads fylla i bekräftar min tes sedan tidigare - FK försöker göra svenska folket till fyllerister genom att om och om igen begära in uppgifter som de redan har i sina dossier (antar inskannade).

Dagen jag skickade in de ovan angivna handlingarna fick jag ett brev från min distriktsläkare med uppgift om telefontid. Jag i min effektivitetsiver läste bara dagen och antog att det var denna månad - februari. Väntade tålmodigt vid telefonen men inget hände. Visade sig vid koll att telefontiden var om fyra (4) veckor, dvs i slutet av mars. Inget intresse av att få mig botad vidare snabbt här inte!!!

Ytterligare en lustighet. Jag kände ett behov av att prata med personen vid FK som skickat mig handlingarna för ifyllande. Jag ville kolla av att allt var i sin ordning och höra om den vidare gången. Jag ringde idag kl 9 på morgonen. Fick besked av en automatisk röst "personen ni söker har gått för dagen. Återkommer kl 00.00." Tala om flexibla arbetstider på FK!!!

Varför gillar jag inte brunt?

Fick nyss ett erbjudande från Duka där jag som klubbmedlem fick rabatt på frukostskålar, brun utsida och beige insida. För ett tag sedan fick jag ett erbjudande att om jag köpte en annan vara skulle jag få en beige pläd med bruna kanter. Fastän båda erbjudanden var bra med fin kvalitet till rimliga priser så åkte båda i den elektroniska papperskorgen omedelbums. Anledningen: varorna var ju BRUNA!

Så varför gillar jag inte brunt? Främst är det att jag tänker 70-tal. Inte för att 70-talet var speciellt jobbigt för egen del (full fart i skolan lärmässigt men lite problem med kompisar och ett tag mobbad för att jag pluggade för mycket) men det var den totala stilen på all design. Många mönster eller ytor i endera illgrönt eller knallorange, eller så just murrigt eller stormönstrat brunt. Och stormönstrat har jag aldrig gillat men just stormönstrat brunt får mig att tänka på jord och förmultnande, lera och klägg. Som om någon har satt händerna i en lerhög och smetat det uppåt väggarna.

Tycker nog alldeles för många bruna färger är.... intetsägande, som om de inte "ger något tillbaka" till betraktaren. Bara som om de suger åt sig energi. Eller associeras med smuts. Denna association blir särskilt jobbig eftersom jag inte gillar att det blir skitigt hemma men samtidigt ogillar att städa. Och trenden som varit nu ett tag med valnötsfärgade möbler och t o m hela kök får mig att raskt vända blicken från en annons eller en möbelkatalogsida. Denna bruna nyans med den sedan en tid gällande kala och kantiga stilen får mig bara att tänka på dåligt fastsatt folie på spånskiva (som produkterna av denna art hade på 70-talet). Detta gör att oavsett hur dyr möbeln eller köksinredningen är så signalerar min hjärna "dålig kvalitet - håller inte". Samma produkt i svart eller vitt ger inte alls samma association. Rätt lustigt faktiskt!

Egentligen borde jag gilla vissa nyanser av brunt för jag tycker mycket om choklad. Jag antar att jag accepterar brunt i just chokladform för där blir ju det bruna normalt sett aldrig mer än diametern/storleken på en chokladtårta eller dito kaka. Chokladbrunt på en hel vägg eller som inredningsstil betackar jag mig för. Finns dock nyanser som är OK. Tegel och terracotta associeras med värme och jag upplever inte att de nyanserna som smutsiga eller totalt ljusabsorberande. Antar att de färgerna har kommit in senare i mitt liv och jag kopplar ihop dem med spännande resmål och exotiska miljöer annorstädes. Brunt - allt från mellan till mörkt - blir liksom slabbet på en upptrampad gräsmatta efter 10 dagars regn i november.....