Reflektion över klassresa 1

I min presentation skriver jag att jag är bondjänta från norra Ångermanland. Jag kommer från en by där det definitivt finns åtskilliga träd, vattendrag och vackra vyer men däremot lite asfalt och inte särskilt många akademiker. Lärare fanns det några av i bygden och skogsbolagen hade någon jägmästare eller dylikt som bossade över lokalkontoret. Min far gick sex år i skola plus vad som kallades en termin i fortsättningsskola. Skogen blev hans ”hem” från 12 års ålder innan han så småningom gick över till mjölkproduktion som huvudnäring. Skogen var dock alltid ett inkomstkomplement plus att den var viktigt för rekreation – jakten! Som mjölkbonde kan man nog kalla min far ganska framåt. Han jobbade upp gården från i stort sett ett litet torp via ett antal fastighetsinköp och byggandet av några ekonomibyggnader till ett medelstort norrländskt jordbruk. Ibland var han så pass engagerad i sina visioner om att få gården större att han i stort sett dränerade ekonomin. Den hade min mor hand om och initialt handlade det om att vända på örena men att situationen så sakteliga förbättrades. Min mor hade fått ta realen men att utbilda sig till sitt drömyrke, nä, det satte föräldrarna p för. Min mor har alltid haft en talang för olika sorters handarbete (nåde om ett stygn hamnade en halv mm fel eller om baksidan av ett broderi inte var näst intill lika vacker som framsidan!) och via sparade teckningar från skoltiden kan man se att hon inte är en oäven tecknare. Istället för slöjdlärare utbildade hon sig till tandsköterska men det yrket hann hon aldrig praktisera. Istället träffade hon min far och blev bondmora… och slet ut sig på kuppen. Under flera år nu har hon haft så ont att hon inte kunnat ägna sig åt sin favoritsysselsättning – handarbetet. Man kan förstå varför mor mellan varven verkar bitter.

Mina föräldrar knuffade alltid på mig och min syster hela vägen genom gymnasiet. Knorrade vi över läxor så sade de bara typ ”bit ihop, det lönar sig sedan”. Speciellt mor vår verkade mena "ni ska ta vara på de chanser som jag aldrig fick". Under loven och många kvällar gällde även att hjälpa till på gården. Detta gällde speciellt under de varmare månaderna då det var som mest att göra. Det var tur (i oturen) att vi hade närmare en timmes bussresa enkel väg till skolan under gymnasiet. Det gjorde att många läsläxor kunde avklaras under den turen (eller så igentagandet av förlorad sömn) så att vi kunde jobba på kvällarna utan att göra avkall på skolplikterna. Vad gäller läxor så var det alltid något som min syster och jag fick klara själva. Ingen av våra föräldrar kunde hjälpa oss med dem (möjligtvis då om det var något praktiskt tekniskt, min syster gick teknisk linje).

Att jag påbörjade en slags ”klassresa” kom nog i och med att jag åkte i väg till USA efter gymnasiet. Eftersom jag aldrig gick årskurs fem så var jag inte ens 18 år fyllda då jag gick ut N-linjen. Jag ville ut och se något annat, att få perspektiv på mitt liv. Själva USA-vistelsen i sig kräver sin egen reflektion men vid hemkomsten sade mina föräldrar ”ja, utsidan känner vi igen men inte insidan”. Inte för att jag hade bott hos ”fint folk” utan snarare att jag hade blivit orädd och nyfiken på det annorlunda, samt fått möta för mig väldigt annorlunda tänkande människor med ibland helt andra värderingar. Dock måste jag tillstå att universitetstiden, som jag drog iväg till kort efter hemkomsten från USA, kändes inte helt bekväm. Det första som hände var att jag mycket plikttroget infann mig kl 8.00 på universitetet. Där fanns inte en människa. Att det fanns något som hette akademisk kvart hade jag inte en aning om. Studentlivet med fester och nationer begrep jag mig aldrig på men jag fann mig hemma i det som då kallades ”Norrsken eller 100 mil från mamma”. Studentlivet fick inte bort känslan att jag var ”bonnig” men i Norrsken fick jag känna mig stolt över att vara norrlänning. Sedan hade jag lite svårt för över bilden av det man skulle bli när man var ”färdig”. Det fanns vissa identifikationsproblem. Intresset för det jag läste hjälpte inte för jag hade inget att relatera till. Jag såg bilder och texter om olika yrken men jag kunde inte ”ta in det" för det var ju just bara ”bilder och texter”. Vart jag hamnade efter examen och hur det påverkade min vidare klassresa tar jag upp i nästa reflektion.