Så var den glada julen lite slut

Sitter här på torsdagsmorgonen och funderar på den jul som varit. Snörvlar och snyter mig då jag blivit förkyld. Vet inte om jag är mätt eller hungrig. "Ätrytmen" har fått sig en törn av för mycket mat vissa tider och fel sorts mat vid andra tider. Hur känns det så här "dagen efter"?

Julafton var mycket trevlig hos min sambos syster och hennes familj med "svärmor" närvarande också. Bonusbarnet verkade nöjt med sina klappar och eftersom hon var yngst i sällskapet fick hon absolut flest. De flesta av de saker hon kryssat för i leksakskatalogerna fick hon INTE eftersom alla hennes närmsta släktingar tyckte att mer plast som hon ändå inte leker med behöver hon inte. Det blev böcker, film, kläder, spel och en "teaterväska" fylld med en massa kul grejor för att kunna klä ut sig, något hon gillar mycket. Själv fick jag det jag önskade - en ny klocka. Därtill intressanta böcker och choklad - förstås. Och så fick jag göra det jag tycker är kul (i alla fall mellan varven) - att "apa" mig lite. Jag fick spela tomten. Har numer en inövad version om en tjock, gammal tomte från Rovaniemi (tomtebyn ni vet) som är lite småbitsk och ironisk.

Bästa med julafton (och tiden fram dit) är julskinkan. Skulle jag fira en minijul så skulle det bli en skinkmacka till en dutt risgrynsgröt. När jag var fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar var jag den som åt upp halva julskinkan för jag åt den till frukost, lunch, mellanmål och middag om jag fick. Numer klarar jag mig dock inte utan sötstark senap därtill. Ibland brer jag på så mycket att jag nästan nyser.

Juldagen och Annandagen tillbringade jag och sambon med att titta på film och lösa korsord samt promenera en del. Vi tycker mycket om dem som Hans Christian Nygårdh gör för Allas och Vi. Hans korsord ställer krav på ens förmåga att läsa ledtrådarna på ett annorlunda sätt och sedan vara duktig på att associera. En favorit från kryssen nu är "Rakkniv till salu!!!!" med lösningen "Ansvara". En av de absolut bästa senaste månaden är "Blir man av muljering" med svaret "Senor". Det grävdes en titt i Nordisk Familjeordbok innan vi visste vad muljering var (tillägg av j-ljud till annan konsonant). Lösningen blir ju då "självklar" - muljering av senor blir señor (uttalas senjor), dvs man på spanska.

Men mest denna morgon tänker jag på en av min amerikanska mammas kusinfruar. Anledningen är att jag tidigare i höst fick reda på att hennes bröstcancer kommit tillbaka och nu spritt sig till skelettet. Läkarna vill att hon testar en mycket tuff behandling men hon har avböjt. Hon väljer att inte förlänga livet. Vad jag förstått så har hon slutat jobba och är hemma men full av mycket starka värktabletter. Jag har träffat henne några gånger och hon verkar vara en så varm och ödmjuk person. Må hon få ett värdigt slut! Jag måste skriva det där kortet till henne! Inte för att det hjälper hennes sjukdom per se men kanske kan jag göra henne liiiiiiiite glad i alla fall.

Vidare tänker jag på alla vänner som jag inte kontaktat i den omfattning inför jul som jag velat. Ja, egentligen har jag lite dåligt samvete för att jag inte håller kontakten bättre med alla mina goa vänner världen över under HELA året och inte bara med de "obligatoriska" julhälsningarna. Samtidigt så vet jag att de har fullt upp med sina karriärer och egna familjer. Är ju dock så att jag är så nyfiken på hur de har det. Även om de flesta började som brevvänner har jag träffat dem och de är sådana supertrevliga människor så jag saknar helt enkelt kontakten med dem. Deras brev och kort sätter verkligen guldkant på tillvaron. Önskar att jag under de närmsta åren har möjligheten att träffa dem igen och vitalisera vänskapen. Men då blir det mycket resande: Schweiz, Tyskland, stora delar av USA och Australien.

Känns som vardagen pockar på nu. Har ett läsjobb att slutföra innan i morgon kväll. Ingen återvändo.....