Äntligen blev den av!

I fredags firade jag med några kollegor att jag för fyra år sedan disputerade. När jag disputerade kände jag inte alls för att fira. Kände mig rätt misslyckad faktiskt och inte särskilt stolt. Jag hade en dryg månad efter disputationen haft en fest tillsammans med familjen. Det var en sådan där "pliktskyldig" sak utan egentlig glädje innerst inne (och mest osäkerhet inombords att mina släktingar skulle tycka att jag inte var värd det jag åstadkommit). Från min pappa - som betytt en hel del under uppväxten ur såväl positiva som negativa perspektiv - hade jag mest hört att "är det för att du vill bli stor på dig", dvs om jag ville göra mig viktig, om mitt beslut att disputera. Nu när pappa är borta (han dog i maj 2007) och tack vare Benke så börjar jag känna mig nöjd med den jag är och vad jag åstadkommit. Pappas pikar om att jag var lat, inte var värd den lön min arbetsgivare betalade mig m fl saker försöker jag glömma bort och ersätta med mer positiva saker.

Min fest var av lagom sort - totalt 11 stycken efter två sena återbud. Maten hade jag till största delar gjort själv. Okunnig om vin hade jag gått in på systemet och valt några australiska och spanska sorter som jag hoppades skulle passa ihop med lite smakrika rätter. Verkade passa ihop någorlunda. Stämningen var god hela kvällen igenom. Mina gäster blev utsatta för en musiktävling också. Jag hade valt ut 15 låtar ur min CD-samling som minst sagt är spretig.

Jag har mången tack att rikta till Benke för att festen blev av. Han har hjälpt mig så med såren från uppväxten som jag aldrig tagit mig orken att läka. Istället har jag grävt ner mig i jobb eller studier. Sedan vid föreberedelserna till, under själva festen och vid upprensningen efteråt så var Benke till stor hjälp. Han bar allt tungt. Trots det så var jag helt slut på efter 4 timmars fest (mest sitta och äta och prata). Tog faktiskt 4-5 dagar innan jag hyfsat återhämtat mig.

Helt oväntat fick jag presenter också. Mina kollegor hade köpt ett silverhjärta i lite abstrakt stil gjort av de Wit och Sandström här i Linköping samt en jättefin bukett med tulpaner och ris. Av min handledare fick jag en fin kvarn lämplig för ost och choklad, två av mina favoritingredienser.

Jag är mycket glad över att ha så goa arbetskamrater. Jag hoppas att jag på något sätt kan återgälda deras vänlighet och omtanke.